Alla inlägg under juni 2014

Av Wictoria - 30 juni 2014 22:03

Ja nu är vi på gång igen =D Igår söndag satt jag upp på Maya igen =) Axeln har känts bra i en vecka ca men tagit det mycket lugnt bara för att den ska få läka ihop så bra det bara går! Det blev även en ny hjälm igår eftersom min gamla gjort sitt :/ Lite trist då jag trivts väldigt bra i den men den nya var minst lika skön =) Glömde tom av att jag hade den på mig både igår och idag ;)

 

Igår så tog vi det lite lugnt =) Jag kände igenom Maya lite och hon är helt oförändrad sedan händelsen. För övrigt så var det exakt 2 veckor igår sedan kraschen.. Tiden går fort ;) Maya var mjuk och fin men tröttnade på matte som inte gav med sig för galopp ;) Dock så gav hon med sig för lite trav och när Maya ville dra på så tyckte matte det blev lite otäckt för hon hade ingen styrka i axeln att avstrya den ökningen... Å varför skriver jag om mig själv tredje person?? :O Nåja.. jag hade inte tillräckligt med styrka i axeln för att avstyra den ökningen som Maya ville få till galopp.. Dock så fick jag tillbaka henne och fick henne samlad och lugn igen innan jag saktade av till skritt =) Hon var så duktig när hon väl kunde tänka sig att lyssna och göra det jag ville ;) Jag försökte börja lära henne bakdelsvändnigar och det gick stundtals riktigt bra! Men det är lite jobbigt att lyssna på annat än bara framåt ;)

 

Idag gjorde jag det bästa av situationen då paddocken var en enda lervälling :( Det har öst ner regn hela natten så banan var inget vidare :( Det enda stället som var bra var mittvolten men där höll Malin till och tömkörde Konvalj.. Så Maya och jag gjorde det bästa av situationen och fortsatte på bakdelsvändningar även idag och oj vad hon förvånar mig!! Vi fick till ett par riktigt fina men det var med ganska mycket övertydlighet men det var ju bara andra gången vi försöker =) Hon var så duktig! Fina Maya =) Men idag blev det inte mer än skritt pga underlaget.. Imorgon får jag se hur det ser ut annars så kanske vi tar oss en promenad =)

 

 

 

Så nu hoppas jag att vi kan fortsätta öva och komma framåt =) Det ska bli spännande och jag ska försöka komma på lite övningar som ska få oss på rätt spår :P

 

Tack och på återseende! =)

 

ANNONS
Av Wictoria - 28 juni 2014 23:15

Det har helt enkelt inte känts värt Att uppdatera när vi inget gjort.. Eller lite har vi gjort men det blir så tråkigt Att läsa om samma sak hela tiden..
Dessa 2 veckor har det varit väldigt lugnt. Maya har fått springa av sig lite i paddocken en dag och så har vi tömkört några dagar. Det har faktiskt min axel klarat bättre än väntat :) Malin har varit med mig vid sidan som stöd och hjälp om Jag skulle känt Att det inte gick. Ibland har jag faktiskt fått be henne om lite hjälp men det har varit lite blandade saker då ;)

Nu har Maya vilat två dagar och imorgon hoppas Jag kunna hoppa upp och skritta runt lite. Ska köpa en ny hjälm imorgon också då min förra känns pensionerad efter kraschen.. Den har varit med om lite för mycket såå Jag tackar den för den här tiden och så får det bli en ny ;)

Ja ytterligare ett rörigt inlägg.. haha.. jag e bra på dem ;)

Ny dag imorgon och nya möjligheter :)

Bjuder på lite blandade bilder så länge ;)

Tack och på återseende =)

ANNONS
Av Wictoria - 21 juni 2014 23:00

Ja jag har nu under 3 timmar skrivit ett gästinlägg på Malin och Kristins blogg om resan med Disa.

Deras fina blogg hittar ni här; http://www.nattstad.se/satsarmottoppen


Hela inlägget i nästan dess orginalform kommer nedan. Tyvärr är jag sååå trött i huvudet efter att ha suttit så länge vid datorn att jag inte orkar redigera det mer. Detta är iaf resan med Disa: Trevlig läsning! =)


Hej på er! Jag har fått äran att göra ett gästinlägg här på bloggen. Jag är för det första tacksam över att få komma in här och skriva några rader då jag själv läser denna blogg.  =) För er läsare som inte vet så är det jag som är W som Malin ibland nämner i sina inlägg. Jag har fått lov att skriva lite om resan hon och jag har haft med Disa. Den har inte varit  lätt och än verkar den inte vara över. Det finns så himla mycket att skriva om att jag inte vet var eller hur jag ska börja.. 

Egentligen så var det så att jag kom till stallet för att ta hand om Disas mamma Maya. Jag minns att jag var super nervös över att få ta hand om henne och jag visste att det fanns en häst till som ingen egentligen tog hand om och om jag ville  så fick jag även pyssla med den hästen. Till en början så räckte det med en häst. Maya visade sig på många sätt vara väldigt speciell och en regäl utmaning.. Varför berättar jag nu detta för er? Det är ju en helt annan häst och en helt annan historia! Men det är nämligen så att det jag vill säga är: sådan mor sådan dotter.. Disa visade sig när Malin och jag började ta hand om henne att hon var en riktig utmaning hon med.. Både på lite positiva sätt men även på negativa.. Men så är det ju med alla hästar kanske ni tänker? Jo visst är det så men denna häst vill jag påstå är lite mer av en utmaning än alla andra hästar.. 


Malin och jag sa att vi skulle börja ta hand om Disa och se vad vi kunde göra med denna lilla häst. Det vi hade hört av tidigare som börjat rida in henne så var det en häst med mycket egen vilja och att hon var åt hållet "dum". Vi försökte ändå ha ett öppet sinne och började hantera henne. Det första hindret vi stötte på var i stallet. Hästen ville inte stå stilla!!! Hon stegade från sida till sida i stallgången, framåt och bakåt och om hon hade kunnat upp och ner säkert.. Ett knippe dunder energi! I hanteringen var hon i övrigt snäll. Bortsett från att man fick akta tårna när man borstade henne då man aldrig visste när hon skulle flytta på sig nästa gång. Men detta är något som kan arbetas bort ganska fort så det oroade oss inte speciellt mkt. Nästa hinder kom när vi skulle krattsa hovarna.. oj oj oj.. Det var en kvinna som då stod i stallet som lite snabbt sa "lycka till! Ni är inte rädda om er själva" Jag minns det så väl för jag tyckte det var en sådan onödig kommentar.. Men jag förstod snabbt vad det var hon menade! Jag försökte lyfta första hoven och det tog tvärstopp.. Hästen ställde sig ännu mer på hoven och vägrade flytta på sig. Envis som jag är så gav jag mig inte och efter en bra stund så hade jag fått upp hoven. Jag förstod inte hur vi skulle få upp de andra.. Den andra fram var lika svår att få upp men bak.. Å herre gud..!! Jag fick försöka få upp hoven och en annan vuxen fick putta hästen ur balans från samma sida för att vi ens skulle få lyfta den... Det var snabb kratsning utöver det vanliga!! Detta kändes inte rimligt så här började första tankarna på om det bara var dumheter eller om det kunde vara så att hon hade ont.. Vi avfärdade att hon hade ont då ingen hade hanterat henne på ganska så lång tid och hon rörde sig utan hinder i hagen. Detta jobbade vi med och efter hand så gav det sig men det var med ganska mkt envishet som det till slut började bli bättre. 


Till en början så var det mest att ta in henne och hantera henne. Få henne att tycka det var kul att komma in i stallet. Så smått så började vi gå promenader och hon fick springa av sig i paddocken. Allt gick bra så vi letade sadel och började hänga lite på henne och sitta upp på henne. I detta hade vi hjälp av en kvinna till men det var en ganska kort period. Allt gick bra och vi började så smått trappa upp ridningen och även det gick bra. När vi började trappa upp träningen så märkte vi att hon hade en rörelsestörning i bakbenen. Hon tog ett mycket kortare steg med det ena (minns inte just nu vilket det var) men hon verkade inte halt.. till en början.. Sedan började hon stöka.. Ridnigen blev krånglig hon haltade på var och vartannat ben hon ville inte gå framåt och vi fick ABSOLUT INTE ta i munnen på henne. Rörde man tyglarna hotade hon med att flyga i luften.. Hon fick vila då vi trodde det var träningsvärk och vi skulle försöka få ut en tandläkare som skulle kolla tänderna så det inte fanns något där. Efter lite vila körde vi igång igen och det gick då bra igen =) Hon var fortfarande lite tjaffsig i munnen så vi provade bettlösa alternativ men kände ingen större skillnad.. Vi tränade ett tag och det verkade som att rörelsestörningen försvann när hon blev tillräckligt uppvärmd så vi la mycket fokus på att få henne lösgjord. Även det gick bra men sen så blev hon jobbig igen.. Hon började tjaffsa och bråka, ville inte gå framåt och till slut så blev det så pass mycket att vi valde att låta henne stå ett tag. Vi trodde att det kanske helt enkelt blev för mycket för henne.. Hon fick stå tills vi hade ute tandläkaren typ 6 månader senare.. >< Det visade sig att hon hade lite hakar och att hon var vass i molarerna (bakre kindtänderna) detta åtgärdades och tandläkaren trodde inte det skulle vara några mer problem. Hon fick vila ett par dagar extra och sedan så började vi sakta sätta igång henne igen. Det gick skapligt men hon var fortfarande inte riktigt villig till arbetet..


Hovslagaren var ett kapitel i sig.. Vi fick till en början vara tydlig med hovslagarna vilka problem vi haft med att lyfta upp hovarna på henne men de var med på att detta var en häst som de behövde vara lite mer "säkra" på.. Alltså hålla lite mer kolla på för att hon var lite oberäknelig.. Det var helt okey för deras del men vi var helt överrens om att det räckte med bara verkning till en början så att hon fick vänja sig vid allt. Det gick bra men en hovslagare uppmärksammade att hon var väldigt stel i bakbenen och att han inte fick ut benen så mycket som han hade velat för att kunna verka henne ordentligt.. Så efter diskussion så kom vi fram till att vi skulle stretcha henne efter träning för att se om det kunde hjälpa. Detta verkade vara en möjlighet till den rörelsestörning som vi sett.. Så sagt och gjort vi tränade och vi stretchade, tränade och stretchade. Det gick ett tag och det verkade hålla i sig men sen så blev hon jobbig igen men nu började hon krångla genom att visa sig halt... Vi trodde det var dumheter och försökte att fortsätta med ridningen och se hur hon reagerade. Hältan försvann men kom tillbaka lika snabbt igen.. Mitt i allt detta så var det dags för hovslagaren igen och denna gången hade vi en ny mot tidigare då "våran" hade lite för mycket att göra. Det var i detta hovslagarbyte som det första riktigt stora bakslaget kom som slog undan fötterna på både mig och Malin.. Hovslagaren var ute och tidigare gånger så hade det inte varit några större problem med verkning eller att slå på skor fram på henne. Men denna gång så gick det bara inte.. Hon flög totalt i luften vid första slaget på första sömmen. Hon höll på att riva ner både sig själv och hovslagaren.. Han var dock envis och ville försöka med en söm till men det var samma sak då.. Då började han istället titta och känna lite på hästen och ser då några tornutskott som oroar honom. Han börjar fråga om vi haft problem med hästen och hurdan den varit i ridningen och vi berättar i korta drag allt jag ovan skrivit. Han blir beskymrad och tycker vi ska kolla upp ryggen med röntgen och klinik. Han tyckte det såg ut som "kissing spines". Han trodde även stelheten i bakbenen och rörelsestörningen berodde på detta. Vi blev lamslagna.. Var fanns pengarna för ett klinikbesök?? Inte i min ficka och inte i Malins föräldrars.. Vi funderade länge på detta men hade inte pengarna så det blev inget av det. Hästen var inte försäkrad i detta läget.. Hon blev stående.. Denna gången länge.. Vi höll igång träningen i stallet och det var en go och glad häst varje gång som efter ett tag inte verkade halt längre. Nästa steg blev egentligen till för att jag skulle besiktiga Maya för en försäkring. Vi beslöt att försöka besiktiga även Disa. Det gjordes och hon gick igenom utan anmärkning....!! Ingen reaktioin på böjprov som oroade veterinären på något ben. Hon reagerade inte på kotorna i ryggen, munnen såg bra ut.. Allt var okey!! Vi fattade inget.. Nu stod vi alltså med en besiktigad häst som vi upplever som halt.. Hur gick det till?? 


Hon fick lite mer vila och sedan försökte vi sätta igång henne igen. Samma sak även nu.. Vi tog ut en kiropraktor som hittade en sne kota i manken men reagerade inte på ryggen.. Jag frågade specifikt om ryggen och han kände men ansåg inte det vara något problem. Bakbenen var det inget speciellt med heller. Han tyckte hon var lite stel men inget mer.. Kotan åtgärdades men han fick komma tillbaka 6-7 ggr innan vi kände att det inte gav något.. Den blev snarare bara svårare och svårare att få på plats igen.. Vi började ge upp.. Hon fick vila igen för vi orkade inte mer just då.. Hon mådde hur bra som helst i hagen så att så fick det vara ett tag. Hon fick semester på obestämd tid. 


Vi kom i kontakt med en equiterapeut som kom ut och kände igenom Disa. Hon hittade heller inget speciellt förutom att hon var stel i bakbenen och i nacken. Hon hittade inget annat som var oroande. Så hon tyckte vi kunde fortsätta och att vi skulle vara noga med att stretcha. Så då var vi på gång igen. Träning och stretchning...  Det verkade gå bra och hon kom ut en gång till men det var samma sak då med. Hon hittade inget. Så vi fortsatte och kämpade och det verkade hålla ihop denna gång. Vi började rida ut med henne. Malin red och jag gick med ledgrimskaft vid sidan. Den första gången vi var ute lite längre gick allt bra fram till vi stötte på en vit dubbeldäckare. Disa blev panikslagen och backade ner i ett dike med Malin och gick omkull. Jag lyckades hålla emot tillräckligt för att hon inte skulle välta över Malin.  Efter det blev Disa dålig igen och Malin tappade lite lusten, även jag gjorde det. Vi orkade inte mycket mer. Men när Disa blev bra efter den vurpan så körde vi igång igen. Men tyvärr så blev hon sådär konstig igen och hon fick vila... Denna gången stod hon länge igen.. Ingen av oss orkade mer.. Utöver Disa så har Malin fina Konvalj och jag har Maya. Vi orkade inte.. Det gick några månader och jag började skolan på annan ort.. Disa stod fortfarande. Hon stod fram till för några månader sedan då Malin gjorde ett försök till. Det verkade gå riktigt bra men sen så fick jag ett sms om att hon började konstra igen. Jag föreslog eftersom hon stått så många månader att Malin skulle träna henne men inte rida henne på ett tag. Det gjorde hon och sedan satt hon upp igen. Det verkade gå bra även då. Men sen så kom Maya hem (jag hade tagit med henne till min utbildning) Och då så gick hon omkull i hagen och blev halt. Och den hältan verkade inte ge sig trotts ett par dagars vila och där är vi nu. Disa står just nu för att hon är halt. Vi har inte kollat på ett tag nu om hon fortfarande är halt men det har känts dumt att kolla för ofta. Dumt att kolla och kolla och kanske hela tiden riva upp det hon har gjort.. Sen så visade det sig att sadeln inte passade heller. Det går ju att lösa men med hältan så har det inte känts så prioriterat.. Det har känts mer viktigt att försöka få reda på vad som är fel. Tyvärr så är det så att vi vill göra en hältutredning men pengarna för det finns inte.. Jätte dumt men de finns inte.. Att hon hela tiden blir halt känns inte bra men det känns ännu mer irriterande att inte ha råd att ta reda på varför!! 


Nåja så är läget just nu. Ni kanske får en lite större förståelse för vilket jobb det har varit med denna häst? Än är det inte färdigt men just nu står det still.. 


Jag tror jag har fått med det mesta och jag hoppas att det inte har varit allt för rörigt att läsa.. Tidsperioden har varit från hösten 2011 tills nu. Det är tyvärr för mig omöjligt att komma ihåg när allt har ägt rum men det har varit en omskakande tid..


Till sist så vill jag nu tacka Malin och Kristin för lånet av er blogg! Kämpa på och ge inte upp! Vi har inte fått ordning på vår historia med Disa men vi får se vad som händer i framtiden!



Tack och på återseende! =)

 

Av Wictoria - 19 juni 2014 21:04

..men eftersom jag inte har en aning om vad den rubriken skulle stå för så får det helt enkelt inte stå något speciellt där ;)

Ja senast jag bloggade var tydligen den 3:e Mars i år.. Det har hänt MYCKET sen dess men allt det är omöjligt att komma ihåg.. Så tyvärr så har jag missat att berätta väldigt mycket =( Däremot kan jag berätta att det har varit väldigt omskakande på både gott och ont! Det senaste jag delade med mig av var att homeopaten precis hade kommit och pratat med Maya. Det blev 3 gånger till som jag hann och träffa henne och de gångerna var det ridning. Den sista gången hon kom så kom hon speciellt för mig, en kompis och några till som det var lite extra bråttom för vilket var väldigt snällt av henne! Hon hade egentligen inte tid men tog sig tid och kom ändå =) Ridningen gick bra alla gångerna och vi kom framåt varje gång. Den första gången minns jag som bäst.. Det regnade och blåste halv storm så pass att takplåtarna i ridhuset slog något enormt! Men vi började att gå runt lite i ridhuset sen var det inte så mkt mer med det =) Maya var kanon duktig och slappnade faktiskt av i slutet. Vi fick mycket beröm och det kändes riktigt bra! Andra gången gick det också bra och då hade jag hunnit rida lite mer med tankarna från första passet. Då var hon om jag inte minns fel ganska så avslappnad redan från början och vi fick mycket beröm även då =) Har för mig att vi också försökte trava lite men att det gick sådär ;) Sista gången var bara så häftig!! Då hade jag fått tag i en dressyr sadel från en kompis i Färgelanda som Maya fullkomligt älskade!! Så det sista passet blev i den sadeln och då galopperade vi =) Det var inte mkt men vi gjorde det! Det var så kul! =) Maya var så duktig och det var så kul! Men så tråkigt att det var sista gången =(

 

Nåja efter allt detta så var skolan i Färgelanda slut och det var dags att åka hem :/ Bara liite blandade känslor inför det men skolan var otroligt lärorik, fantastiskt rolig och utvecklande men det är alltid skönt att komma hem! =) Maya fick komma hem en vecka innan mig så hon fick en veckas semester vilket jag tror var nyttigt för henne =) Sedan så drog vi igång lite sakta med träningen.

 

Första dagarna så försökte jag tömköra men det fanns ett nytt hinderskjul vid sidan av paddocken som var totalt och fullkomligt livsfarligt och skulle döda oss på stört när vi kom in i paddocken.. Så ja de första dagarna gick inte så bra. Sen så tänktejag skritta lite uppsuttet och se om jag kunde få henne på andra tankar men icke.. Så hon fick vila en dag och sen så tänkte jag försöka igen. Den dagen jag skulle försöka igen var jag ensam i stallet så jag tog good tid på mig att göra iordning henne och hon kändes väldigt med hela tiden och var avslappnad på ett sätt som hon inte varit de tidigare dagarna. Jag gick ner i paddocken och promenerade runt lite. Hon var fortfarande med mig hela tiden. Jag satt upp och red runt och rädslan för skjulet var som bortblåst!! Jag fattade inte hur det hade gått till?? Hon varju dödsförskäckt för det bara två dagar innan och nu inget.. Det passet gjorde jag bara i skritt och hon var så mjuk och fin =) Lilla gumman =) Tyvärr så vill inte min dator fungera som jag vill så det blir inga videos ikväll =(

 

Lite blandade bilder (vissa från printscreen) från de första passen: =)

   

 

 

Sen så rullade allt på en vecka ganska så bra =) Malin och jag löshoppade Konvalj och Maya och båda var jätte duktiga!! En dag så försöktejag hoppa med Maya men det gick inte sådär jätte bra.. Hon var lite för het och slutade lyssna och sprang bara så det blev ett jobbigt pass för oss båda. tyvärr mycket dragkamp =( Men jag tyckte det blev bra i slutet iaf =)

 

En bild blev det på vår outfit för hoppningen =) Oranget är fint =)

 

 

Sen i söndags så fick vi ett regält bakslag =( Tanken var att öva på framdelsvändnigar och lite skänkelvikningar så att damen förstår att mina ben inte bara betyder "varsågod spring, gärna så fort du bara kan" utan att de har ett annat syfte också. Framdelsvändningarna var hon jätte duktig på, när hon behagade lyssna.. När hon inte lyssnade gick det sämre och vi bara drog iväg.. Men efter lite om och men så gick det bra =) Traven tyckte jag kändes riktigt bra! Bitvis var hon kanon fin och jag fick ställa igenom henne ordentligt i hela kroppen. Då kändes det som att vi flöt fram =D Sen så blev det dags för galopp =) Hon var het men det kändes som jag kunde göra något bra av det! Vi börjadei höger varv och jag tyckte verkligen det kändes bra! Hon började lyssna och ställa sig liiiite och rusade inte bara utan jobbade verkligen med kroppen =) Sedan gick vi över till andra varvet och det var då allt föll samman.. Hon travade fram fint och tog galoppen lite hetsigt men inte så hetsigt att det bara bar iväg utan det gick att få tillbaka henne och få henne att jobba. Jag tror jag hann å jobba 3 varv med henne sen så hände det som man inte vill ska hända.. Hon trampade i en grop med en hög vall framför och störtar..... Det var som om någon satt snubbeltråd framför oss. Hon bara försvann under mig! Jag kastas fram i min rörelseriktning av henne. Jag hinner landa på mage och vända mig på vänster sida och ser då i ögonvrån hur Mayas rygg och rumpa kommer farande och jag känner hur hon landar på mig.. Det jag hinner tänka är "bara jag inte bryter något" Jag känner en direkt smärta i vänster axel och på båda mina lår. När Maya rullar av mig hör och känner jag en dov smäll i axeln och smärtan i låren blir värre.. Jag tappade luften.. jag försöker se var Maya tar vägen men får bara fram lite svagt till Maya att det är lugnt eller lugn gumman.. Jag minns inte i detalj vad jag sa.. Däremot minns jag smärtan.. Jag vände mig på rygg och började ransaka mig själv; känner jag alla fingrar och tår? Har jag känsel i benen och armar? Har jag ont i nacken, huvudet eller ryggen? De enda ställena jag hade ont i var just vänster axel och utsidan av mina lår, värst på höger sida.. Jag hade Malin och Sandra ifrån stallet med mig så de tog hand om Maya och även min faster som bor på gården såg händelsen så hon kom nerspringande till för att hjälpa. Hon sprang från sin kvällsmat

Såhär såg det iaf ut i bild. Bild 1 då har vi precis snavat.. Som ni ser så var det ganska ordentligt.. Jag fortsatte iaf rakt fram i riktning mot där Malin står och filmar. Mayas huvud fortsätter åt höger i bild och sedan så faller hon över och runt mot höger och träffar då mig innan hon rullar runt..

 

Ont gjorde det!! Nedan ser ni en förstoring och hur mitt högra lår ser ut idag.. Otroligt vackert..

Axeln då.. jo smällen jag hörde var antagligen då axeln var på väg ur led och drog med sig ett muskelfäste från benet. Som tur var belv det "bara" uttöjt men det gjorde något fruktansvärt ont.. Hur vet jag då det? JO min måndag spenderade jag samanlagt 7 timmar på akuten med ultraljud av organ och röntgen av axeln.. Det var ett nödvändigt ont då det gjorde så fruktansvärt ont på måndagsmorgonen =( Nu känns det redan bättre men jag skata det lugnt ett tag till för att det ska ha tid att läka ordentligt!

Här nedan ser ni lite av hur Maya började slappna av precis, precis innan vi störtade:

   

Det enda vi har kunnat göra denna veckan är vila och så gick vi en skogspromenad igår tillsammans med Malin

 Jag och Maya i skogsbrynet <3

 

Malin och Maya när de spurtar ifrån mig <33

 

 

Jag hoppas detta har varit lite rolig läsning och jag hoppas kunna bjuda på mer i framtiden =)

Nu ska jag sova!

 

Tack och på återseende! =)

Presentation


Hej!

Detta är då min blogg om mig och min träning med mitt fd travar sto på 15 år. Jag själv är 21 och bor i Linköping med min sambo.

I denna blogg kommer det vara lite blandat material så som träningen med Maya, mina egna tankar och ide'er angående

Fråga mig

0 besvarade frågor

Gästbok

Följ bloggen

Följ JagochminTravare med Blogkeen
Följ JagochminTravare med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se