Första besöket på kliniken med Maya.. Tänk vad tiden går.. Jag har fortfarande problem vissa dagar att acceptera vad som skedde men det känns mer okey nu än det gjorde då. Ett år... Helt sjukt.. :/

Idag fick hon större box min fina tjej :) Hennes reaktion på det var att helt plötsligt fanns det ingen vägg att vända vid utan det gick att fortsätta gå.. Lite drakblås blev det å så gick hon ett par varv å utforska :) Hon blev väldigt glad för det extra utrymmet :) Fina tjejen. Hon fick även nya fötter idag så nu e hon fin igen :) Hon var inte så farligt lång enligt hovis speciellt inte med tanke på att hon missat en omgång x) Ups.... Både jag och hovis missade att det var så länge sen :( Tur hon inte var så lång ;)

Det närmar sig! Längtar galet! Har jag sagt det? ;)

..något skrevs här :/ Vad händer med all tid?? Hjälp! Mycket har hänt och inte hänt sen jag skrev senast.

Det som har hänt..! Är en växande bebis å hör å häpna så är det snart dags! Helt sjukt!! Det som var så lååångt bort är snart här! Tänka sig. Helt sjukt och så otroligt häftigt! :) Maya e riktigt rund å go nu men hon visar tydligt att det e tungt.. Börjar se fler å fler tecken på att det är på gång. Igår trodde jag tom hon hade lite svag aning av förvärkar.. Men det får gärna dröja lite till...! Hon är ju ändå beräknad i början på maj.. Men tänk vad fort tiden gått! Häftigt ändå :)

Ville egentligen bara sticka in ett inlägg för mig själv att försöka få ändan ur vagnen å ta tag i livet igen. Varit på tok för deppig på sistone meen jag börjar se ett ljus i tunneln och vill kämpa mig tillbaka till en plats där jag får ro och kan njuta av de små sakerna igen! De slå sakerna har varit alldeles för små och de stora alldeles föör stora.. Ja ni fattar.. Bra har jag inte mått men kämpat på för det, de har jag gjort! De som säger något annat kan gärna prova å leva mitt liv de månader som varit med allt vad det inneburit innan jag blir dömd ;)

Avslutar på det positiva igen å det e att jag längtar galet efter fölisen :) Namn har jag ingen aning om.. Svårt att komma på något som påminner om både Mayanero och Diero Lux N.. ^^

Skickar med några bilder på det som varit så får ni en liten inblick :)

Tack å på återseende! =)

Jag skrev på ett litet papper och Maya blev min! 7 månader!!! Idag.. Jag tror inte jag förstod det själv när jag insåg det. Haha ja det lät ju bra *host* ... Men känslan jag hade när jag skrev på det där lilla pappret består än idag. Tänk att den lilla lortgrisen med man å svans som svinto kunde göra ett så stort intryck på mig. Min häst. Min alldeles egna, första å alldeles speciella häst. Helt ofattbart. Jag är en sådan vansinnigt lyckosam tjej egentligen!

Min häst, för alltid och evigt <3

Ja som rubriken lyder har jag gjort ett val idag. Innebär ingen jätte förändring men viss skillnad kommer det bli.. Jag börjar från början.

Veterinären var ute idag för koll av en halt häst, en id kontroll och två vaccinationer en av dem va Maya =) Abortvisur vaccination nr 1 var det dags för, tänk att det redan gått 5 månader in i dräktigheten... Känns fortfarande som det var i förrgår vi va på kliniken för sista gången och det känns som det var igår jag fick beskedet om att Maya hade tagit sig på första semin. Helt sjukt vad fort tiden går.. Jag pepprade veterinären med lite frågor och nämnde att hon är utdömd på vilka grunder och hon svarade något i stil med "rid på och känn efter" Inte riktigt de orden men stil med.. Jag har under en period varit inne på att smått, smått sätta igång Maya. Tolka mig rätt!! Sätta igång henne tillräckligt för att hon ska må bra och få en lättare förlossning. Nu har hon nackdelarna, de uppenbara och så vill jag inte gå för hårt fram så därför sätta igång nu och det långsamt medan det fortfarande finns tid. =) Så Maya ska få komma igång några dagar i veckan med promenader, longering/tömkörning och någon skrittlunk med mig på i skogen. Allt efter hur hon tar det och vad hon tycker känns bra! =) 

Så kort och gott så kommer det bli lite fler inlägg här nu när vi börjar arbeta lite mer för att få up hennes kondis lite =)

I söndags släppte jag henne på banan när Malin var med i stallet =) Hon visade sig på sin absolut bästa sida..

Hon är bra vacker min älskad galenpanna <3

Det får bli lugnt för henne i början nu framförallt med tanke på vaccinet då hon kunde bli riktigt stel i halsen av det.. Får se hur det utvecklar sig..

Nu vet ni läget =) 

Tack och på återseende! =)
 

Ja tiden den tickar på som vanligt.. dock lite för fort ibland!
Maya och jag har flyttat till ett nytt stall där vi trivs jätte bra! Vi har så mycket skogsvägar att utforska att det är galet, ett stort och ljust ridhus med fibersand... Det känns kort och gott bra!

idag när jag var i stallet var jag som vanligt trött, stressad efter jobbet. Blir ju stressad av pressen att hinna ut innan klockan blir för mycket.. När jag kom in i stallet stod Maya och tittade ut genom luckan i dörren och hälsade på mig. Jag ställde mig vid henne å kliade henne lite längs med mankammen och hon njöt. Hon kände nog att jag inte var så glad just då för hon stod snällt kvar vid min sida och lät mig lägga min panna mot hennes kind. I vanliga fall tar hon tillbaka huvudet in i boxen om man för henne vid huvudet och det efter att hon slagit i ganska hårt vid ett tillfälle. Men idag stod hon kvar <3 Det var jätte mysigt att känna att hon litar så mycket på mig. Hon är verkligen min "once in å lifetime" häst <3
Lilla Mayanero <3

För senast jag skrev var visst i slutet av april... Jag kommer lite snabbt gå igenom vad som hänt då det är ALLDELES för mkt för mig att minnas allt i detalj nu :( Då var läget om jag inte minns fel lite osäkert men vi hade fått en diagnos på varför Maya va halt. Besöket på kliniken gick över förväntan då Maya skötte sig bra. Efter det besöket var det några veckor av lugn träning som gällde med henne innan nästa besök.

Besök nr 2 då.. ja det gick ungefär som det första dock så passade jag på att kolla Mayas tänder och de såg fina ut, något vassa men inte alls så farligt!  Det var lite bättre med inflammationerna men det var fortfarande inte bra så det blev en vända till med antiinflamatoriskt och samma tränings schema som tidigare. Jag kan inte annat än säga att jag började tappa hoppet lite men veterinären var så otroligt bra och tog sådan tid med oss att det ändå inte kändes helt hopplöst! 

Besök nr 3 blev efter tror det var 3 veckor ganska exakt.. Jag mådde inte alls bra och hade onda aningar vilket jag hade haft ganska länge. Jag hade inte skött tränings schemat lika bra som jag borde och när jag gjorde det jag fick så kändes det inget bra.. Det var något som störde mig i Mayas rörelser när jag såg henne från marken och det kändes ännu värre när jag red henne.. Jag vet inte hur många av mina fina vänner jag teroriserade med filmer och frågor under denna perioden.. :( Jag är dem EVIGT tacksam <3 

    Besöket iaf.. Det började som de tidigare med lite lugnande, mössa på och sedan böjprov med longering och på rakt spår. Det var ungefär samma status även denna gången och veterinären tyckte vi kunde försöka en sista gång med antiinflammatoriskt men jag hade sedan länge börjat fundera på att röntga Maya om det inte hade blivit någon större skillnad. Efter en liten pratstund så blev det röntgen av de tre lederna. Maya fick en massa lugnande så det var knappt hon kunde stå på benen än mindre gå in till röntgen men det gick på riktigt stapplga ben!! Det blev totalt 6 plåtar, 2 på varje led. Maya skötte det bra och Julia och jag fick ha på oss jätte söta dresser mot strålningen för vi fick vara med där inne å hålla hästen/plåtarna. Denna gången var även Malin med till kliniken men hon är för ung än för att vara med inne på röntgen så hon fick vänta utanför under tiden. Iaf.. vi röntgade och så fick Maya stå i en lånebox under tiden veterinären kollade på plåtarna. De minutrarna kändes inte så hemska men jag hade ett sådant lugn i kroppen som jag lärt känna inte bådar gott.. Jag försökte så gott det gick att skaka bort den känslan men när veterinären kom ut och sa att vi kunde komma och titta på bilderna så skulle hon förklara lite så kände jag att den känslan var befogad.. Bilderna visade förändringar i vänster bakknä och i hovleden fram. = broskbildning å Maya blev med detta utdömd. Utdömd.. Min vackra, fina, underbara varelse och älskade vän..

Vi fick aldrig visa våran fulla potential tillsammans.. Vi hade så mycket mer att ge! Nu vågar jag inte ens sitta på dig för jag är rädd att du inte ska hålla! Jag vet att du inte kommer hålla.. Å jag klandrar mig själv såå så mycket för att du gick sönder  </3 Det känns som mitt fel. Jag har nu lärt mig att leva med tanken att vi aldrig fick vår fulla chans men jag har ännu inte accepterat det, vet inte om jag kan eller vill.. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att få beskedet. Höra veterinären förtydliga för  mig att "Maya är med detta fynd utdömd för träning". Jag lyssnade inte, jag ville inte lyssna för jag ville inte inse. Gick in i en buddla och där känner jag mig fast.. Det är långt ifrån rättvist. Jag har alltid varit försiktig och tänkt på träningen så vi ska bli hållbara och ett litet misstag en dag som gjorde att vi tappade all kontroll och makt över oss själva har nu lett till detta.. Det är slut. Vår saga fick ett abrupt slut och jag är vilsen :(

Egentligen vill jag inte fortsätta skriva men jag har ju också något roligt att berätta mitt i allt detta. När Mayas och min resa tog slut började en annan där faktiskt Maya är 100% delaktig! Vi ska få föl <3 En sak leder ofta till en annan och i vårat fall så blev det så att mina önskningar om att ta ett föl på Maya blir verklighet. Hoppas jag! Allt gick väldigt fort och som jag tidigare skrev har det hänt så mkt att jag inte kommer ihåg allt.. Men för två veckor sedan så var vi på ultraljud nr.3 (dygn 42) och Maya var dräktig! <3 Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att hon fortfarande är det!

Håll utkik efter fler inlägg och håll tummarna åt oss!

Lilla pyret på bild här 42 dygn <3

Tack och på återseende!

Fick en stunds andrum med min älskade Maya nu ikväll <3
Bara hon och jag i solnedgången. Hon fick tillfälle att lugnt beta bredvid mig och jag kunde fokusera på att andas. Precis vad jag behövde efter dagen.. Inte varit mig själv idag utan varit lättirriterad, stressad, frustrerad och ganska ledsen. Så att få komma ut i den ljumna luften å titta på solnedgången och samtidigt höra Mayas metodiska tuggande var ro för själen! Precis vad jag behövde för att slappna av och hitta min inre frid igen!

Den som håller på med hästar förstår vad jag menar om inte så har ni missat något otroligt!